Faktabank: Jämförelse i tio ronder mellan olika material som kan användas för diskbänkar.

Rostfritt stål jämfört med andra material för bänkskivor.

En köksbänk skall vara funktionell men samtidigt präglar den kökets karaktär i så hög grad att valet blir extra komplext. Tyvärr är det inte alltid så lätt att balansera det utseende man önskar uppnå med den funktion man kräver och det pris man vill betala.

De typer som vi valt ut att beskriva och jämföra med rostfritt stål är laminat, trä, betong, marmor, granit och komposit. Inom varje typ finns det naturligtvis skillnader men här utgår vi från bra till den bästa kvaliteten inom varje typ. Att både granit och marmor är med beror på att det är så stora skillnader i deras egenskaper att de inte går att slå ihop som en typ. Marmor representerar även andra porösa stenar som exempelvis kalksten.

Förutom det uppenbara, utseendet, skiljer sig bänkskivorna åt på många sätt.

1 Möjligheter att montera disklådan på ett bra sätt i diskbänken.
2 Hur bra diskbänken klarar låg, hög och extra hög värme.
3 Diskbänkens tålighet mot syrliga, färgade och andra vätskor.
4 Vilka krav diskbänken ställer på regelbundet underhåll.
5 Hur lätt och effektivt det går att göra diskbänken ren.
6 Risken för att repa eller att skada diskbänkens yta med vassa och/eller tunga saker.
7 Möjligheten att anpassa diskbänken till utrymme, behov och kökets design.
8 Hur diskbänken kan monteras och om bänken ställer speciella krav på hur det görs.
9 Diskbänkens livslängd och hur länge den håller.
10 Kostnaden för diskbänken på kort och lång sikt.

Det är inte bara att väga egenskaper mot utseende och pris. Ingen bänkskiva är bäst på allt så det är viktigt att välja de egenskaper man vill prioritera och vilka man inte bryr sig lika mycket om. Det kan även finnas nackdelar man kan hantera enkelt.

Jämförelse 1: Hur bra man kan montera en disklåda.

Sättet att montera en disklåda varierar beroende av bänkens material och ger även olika bra skarvar.

Det är bara två material, rostfritt stål och kompositbänkar med integrerade diskhoar i komposit, som ger helt perfekta skarvar där absolut inget kan fastna.

När det gäller övriga typer eller material på diskbänkar finns tre vanliga metoder som ingen av dem är lika bra som en svetsad eller kemisk fog. Alla andra sätt att montera disklådan ger olika former av skarvar som alla kan samla smuts och med tiden kan försvagas.

Insvetsad eller kemiskt infälld disklåda.

I rostfria bänkar av bra kvalitet svetsas diskhon in. Skarven slipas och putsas så att övergången blir helt utan skarv. Diskbänkar i komposit kan gjutas i ett stycke med disklådan eller ha en kemisk fog. I bägge fallen blir det en helt skarvfri övergång mellan bänkskivan och disklådan.
Insvetsad disklåda i en Neonela Design diskbänk.

Infällning av en disklåda.

Den första metoden kallas infällning. Det innebär att man gör ett urtag i bänken och sänker ner disklådan i det. Disklådan har en fläns eller en kant som ligger ovanpå bänkens yta och tätas med silikon. Det blir ofelbart en skarv som är ganska svår att hålla ren. Det gör också att det är svårt att torka av bänken ner mot disklådan även om det bara är en tunn fläns.

Metoden är vanlig när det gäller laminat, trä och sten men använd även på enkla rostfria diskbänkar av låg kvalitet. Neonela Design säljer inga av dessa bänkar. Alla våra diskbänkar har insvetsade rostfria disklådor.
Infälld disklåda med pressad kant.
Infälld disklåda med plan fläns.
Infälld disklåda i en stenskiva.
Infälld disklåda i en laminatbänk.

Planlimning av en disklåda.

Planlimamd disklåda.
Den andra metoden kallas planlimning och innebär att man gör ett urtag och fräser ner en kant så att disklådans fläns ligger i nivå med bänkens ovansida. Men hur bra man än gör det blir det en skarv. Den är enklare att hålla ren än ovanstående eftersom bänk och disklåda är i nivå med varandra men med tiden kommer skarven missfärgas av smuts. Montering av disklådan måste göras av den som tillverkar bänkskivan och disklådan skall vara speciellt anpassad för planlimning.
Den andra metoden kallas planlimning och innebär att man gör ett urtag och fräser ner en kant så att disklådans fläns ligger i nivå med bänkens ovansida. Men hur bra man än gör det blir det en skarv. Den är enklare att hålla ren än ovanstående eftersom bänk och disklåda är i nivå med varandra men med tiden kommer skarven missfärgas av smuts. Montering av disklådan måste göras av den som tillverkar bänkskivan och disklådan skall vara speciellt anpassad för planlimning
Planlimmad disklåda.

Underlimning av en disklåda

Den tredje metoden kallas underlimning och bör göras av den som tillverkar bänkskivan. Bänkskivan fräses underifrån så att en del av bänkskivan ligger ovanpå disklådans fläns. Hur det görs skiljer mellan olika material och även med samma material finns det olika metoder. Tjockleken som lämnas kvar i urfräsningen skiljer. Exempelvis lämnas på en del laminatbänkar bara det yttersta laminatskiktet kvar och en träbänk lämnas flera millimeter av ytan kvar. En yta som dessutom är ändträ som exponeras för vatten och fukt i disklådan. Det kräver mycket underhåll initialt och sedan regelbundet helst med vax.
Underlimmad disklåda under en sten eller träbänk.
Underlimmad diskbänk i en laminatbänk
Som sagt helt perfekt blir det bara med rostfritt stål och kompositbänk med disklåda i samma material eftersom ingen av dem har någon skarv. En skarv, hur bra den än görs, blir aldrig lika bra som en skarvfri montering.

Bäst: Rostfri heltäckande diskbänk med insvetsad disklåda och komposit där disklådan också är i komposit och gjuts ihop med bänken.

Jämförelse 2: Bänkskivans känslighet för värme.

Granit har absolut bäst värmetålighet av alla material. Annan sten, betong och kakel tål också en del värme men långt ifrån lika bra som granit. Övriga material kan få fläckar eller bestående andra skador av hög värme. Stekpannor kan vara flera hundra grader varma på undersidan och skadar det mesta utom granit som tål upp till 500 grader.

Tänk på att även om graniten tål mycket så kan den spricka av plötsliga och kraftiga temperaturskillnader. Dessutom kan undersidan på en stekpanna på en konventionell häll bli över 500 grader och därmed skada även en granitbänk.

En kastrull med sjudande vatten på en induktionshäll är ca 100 grader varm och borde fungera på flera typer av bänkar. Men det är inte 100% säkert och det beror dessutom på hur länge stekpannan eller kastrullen håller värmen när den ställs på en kall bänkyta. En stekpanna i gjutjärn kan lagra mer värme och därmed föra över värme under en längre tid än en tunn kastrull i aluminium. Naturligtvis påverkas bänken under längre tid om kastrullen eller stekpannan är fylld med het mat. Man skall därför alltid använda underlägg förutom på polerad granit.

Granit kan med fördel användas i kombination med andra material för att skapa en praktisk avställningsyta för varma kärl. Skulle en exempelvis 50 x 60 cm stenskiva spricka så är den mycket billigare att byta ut än en hel bänk i rostfritt eller något annat material.

Om man gör en del med värmetåligt kakel kan man få samma funktion som granit. Ytan blir dock mycket svår att hålla ren. Porösa stenmaterial tål inte värme lika bra som granit.

Vi kan förse vissa modeller av diskbänkar med små upphöjningar som gör att man kan ställa varma kärl där. Genom att upphöjningens radie är det en mycket liten så är det en mycket del av exempelvis stekpannans yta som nuddar den rostfria bänken. Det finns även små beslag man kan skruva fast i en rostfri eller annan bänk. Tyvärr blir det skarvar som är svåra att hålla rena.

Även om kompositskivor innehåller mineraler så är den bunden med syntetiska produkter som är värmekänsliga och som lätt kan missfärgas av värme. Trä kan tåla låg värme tillfälligt men eventuell behandling kan ta skada av även låga temperaturer. Träbänkar klarar inte hög värme utan skador. Rostfritt stål leder värme ganska dåligt men tål trots det inte hög värme.

Ställer man mycket varma kärl på bänken utvidgar sig plåten och bildar en liten förhöjning. Plåten går tillbaka när den svalnat men kanske inte helt och förhöjningen kan bestående som en låg bula på bänken.

Bäst: Granit.

Jämförelse 3: Bänkskivans tålighet mot syrliga och färgade vätskor.

Alla bänkmaterial är mer eller mindre känsliga. Material som har skarvar är känslig än andra.

Även vattan kan skada vissa bänkskivor.

En träbänk kan skadas av vanligt vatten om det får ligga kvar. Exempelvis ek kan få små svarta fläckar som måste slipas bort. Vatten som ligger kvar för länge på en marmorbänk ger fläckar som är svåra att få bort och i värsta fall inte går att få bort alls.

Ligger vatten kvar på en rostfri bänkskiva kan du eventuellt se en fläck när vattnet har torkat. Det är kalk från vattnet som går lätt att få bort. Vatten kan inte påverka rostfritt stål.

Syra och färgämnen i kombination är värst.

Normalt är det syrliga vätskor eller vätskor med mycket färgämne som är mest skadliga för en bänkskiva.

Det värsta är när färg och syra är kombinerat i samma vätska som exempelvis i rödvin, inlagda rödbetor och ketchup. Syrliga vätskor kan skapa fläckar även på granit om de får ligga kvar länge då syran reagerar med stenen.

Färgen från ett utspillt glas vin som får tränga ner i ett poröst material som betong eller marmor kan skapa fläckar som kan vara svåra att få bort. När det gäller marmor kan det även uppstå en kemisk reaktion som gör att fläcken blir nästan omöjlig att få bort. Vanlig kolsyra i exempelvis läsk skadar en marmorbänk av samma skäl.

Komposit tål mycket genom att det normalt, men inte alltid, har en helt tät yta.

Material med skarvar är extra känsliga.

Ytan på laminatbänkar av bra kvalitet tål normalt vätskor bra. Problemet är att skivorna ofta har skarvar i kanten eller mot disklådorna som kan suga åt sig vatten. Med tiden riskerar skarven blir inte bara bli ful av vätska och färgämnen, laminatet kan släppa. Något som inte går att reparera.

Rostfritt stål tål nästan allt.

Rostfritt stål tål allt som man dricker, äter eller använder i matlagningen. Om man väntar flera timmar med att torka upp något med ett torkpapper ser man ofta spår av det man spillt. Använder man rengöringsmedel försvinner fläckarna även om man väntat över natten eller ett helt dygn med att göra rent. Bänken kan bara skadas genom felaktig rengöring. Se ett test i Faktabank: Skötsel.

Bäst: Rostfritt stål och komposit.

Jämförelse 4: Underhåll.

Kravet på underhåll skiljer sig väldigt mycket mellan olika typer av bänkar. I vissa fall även över tiden. Ofta krävs det mycket underhåll till en början och sedan regelbundet med olika intervall. Även om intervallet för behandling blir längre upphör det aldrig.

Rostfritt stål och laminat kräver ingen speciell behandling varken initialt eller löpande. Granit som är blankpolerad behöver inte heller behandlas. Däremot bör matt granit behandlas regelbundet.

Material som är porösa i varierande grad som trä, marmor, betong och komposit måste alltid behandlas direkt efter leverans och sedan med varierande intervall. Ibland är en första behandling gjord vid leverans. Görs inte den fösta behandlingen riskerar bänkarna att bli onormalt känsliga för vätskor och annat man har i köket. Det är mycket viktigt att följa tillverkarens rekommendationer både avseende vad man bör använda för medel och hur ofta.

Bäst: Rostfritt stål, laminat och polerad granit.

Jämförelse 5: Rengöring.

Det är i stort sett bara två material som tål det mesta när det gäller rengöringsmedel och det är blankpolerad granit och rostfritt stål.

Undviker man rengöringsmedel med klor eller slipmedel kan man göra och hålla en rostfri diskbänk absolut ren.
Faktabank: Skötsel. Det är en av anledningarna att rostfritt stål används där det ställs extra höga krav på att kunna göra absolut rent som exempelvis inom livsmedelshantering. Även om fläckar ibland syns mer på rostfritt stål än andra material är de lätta att få bort. På andra material är smutsen ofta kvar men syns inte alltid lika tydligt. Tänk på att en del rengöringsmedel lägger på ett ytskikt för att ytan skall se ren ut fast i den i själva verket döljer smutsen.

Man kan lägga livsmedel direkt på en ren rostfri diskbänk. Den har inte har något ytskikt som inte bör komma i kontakt med livsmedel som nästan alla andra material. Att kavla pastadeg eller lägga rena råvaror innan tillagning direkt på den rostfria ytan är inget som helst problem. Den rostfria ytan varken påverkas av livsmedel eller påverkar livsmedlet.

Laminat tål en hel del men inte allt. Ytan är tät på bättre kvaliteter men skarvarna mot andra material, i kanterna och mot disklådan är mycket känsliga vid rengöring och är inte helt hygieniska. Det gör det betydligt svårare att göra rent en laminatbänk jämfört med bänkar av helt utan skarvar som rostfritt stål och kemiskt svetsad eller gjuten komposit.

När det gäller porösa material som är behandlade för att vara täta som marmor, betong och trä måste de rengöras med rengöringsmedel som inte skadar ytskiktet. Ett ytskikt som gör att man inte bör lägga några oförpackade matvaror på dem naturligtvis.

Även porfria kompositmaterial kan vara känsliga för både alkaliska och syrliga rengöringsmedel. Med fel rengöringsmedel kan även kompositbänkar bli känsliga för andra vätskor. Både det mineralmjöl och den plast som binder ihop mineralet kan bägge påverkas av fel rengöringsmedel.

Man måste alltid skölja och torka bort rengöringsmedel man använt oavsett material.

Bäst: Rostfritt stål.

Jämförelse 6: Risk att skada bänkytan.

Ytan på en bänk kan utsättas för allt möjligt. Man kanske sätter ner en gjutjärnsgryta lite vårdslöst, tappar en tung kniv eller man stöter till kanten med något hårt och tungt. Det är inte bara känsligheten utan även möjligheten att reparera skadan på ett sätt så att den inte syns som skiljer.

Trä är mjukt och fjädrar tillbaka om inte det man tappat är för vasst eller kantigt. Träytan är dock mycket känslig mot nötning och mekaniska skador som är svåra att reparera snyggt. Träskivan har dock en fördel. Den går att slipa ner i sin helhet om inte skadan är för djup. Kan vara mycket jobb om den är lång eller går mot en kakelkant. Att slipa eller hyvla ner en bänk exempelvis 2 mm helt jämnt är ett jobb för en verkstad.

Sten, speciellt porösa sorter, kan man skada ganska lätt och då är de svårt att reparera utan synbara märken. Betong är mycket känsligt mot mekaniska skador. Skadorna går att reparera men det kommer att synas. Som med sten är hörn och kanter lättast att skada och samtidigt svårast att reparera.

Rostfri 1,25 mm plåt och underlimning är så starkt ihop så det krävs en hel del våld för att det skall bli ett märke men om det blir ett märke så är det kvar. En grop i plåten som uppstått går oftast att reparera mycket snyggt men det krävs att bänken tas bort och oftast måste även underlimningen fräsas bort vid skadan. Inget man kan göra själv. Repor måste man acceptera. Att få bort dem skulle kräva att bänken slipas av en professionell slipare på fabriken. Reporna är en del av bänkens patina och bildar med tiden en speciell yta.

Skadar man ytskiktet på laminat är det en bestående skada. Inget att göra något åt. Bänken består av lager av papper och lim och det är bara det yttre som har bänkens färg eller mönster. Undantaget är laminat som är genomfärgat som har samma färg genom hela skivan.

Komposit är starkt men sprött och man kan lätt slå ut en flisa ut bänken. Det följer normalt med en lagningssats när bänken levereras så att färgen är rätt.

Bäst: Ingen. Alla är mer eller mindre känsliga men på olika sätt och nästan alla går att reparera men med varierande resultat och arbetsinsats.

Jämförelse 7: Anpassning till köket.

Möjlighet att anpassa en bänk till kökets layout och design samt det egna behovet beror naturligtvis på hur mycket man vill betala för bänken men även på materialet. Vissa material är svåra att anpassa, andra ganska lätta. Vill man ha en bänkskiva i en speciell längd är det inget större problem med något material om man håller sig till vanliga längder. Inte heller djupet. Men alla material har dock begränsningar i maximala mått. Ibland beroende på svårighet att gjuta extrema längder som betong eller vikten som sten. Betong bör inte gjutas längre än 2,5 meter. Rostfritt begränsas av plåtarnas storlek och möjlighet att skarva flera plåtar. En rostfri bänkskiva för en köksö kan vara upp till 4 meter och diskbänkar upp till närmare 7 meter. Laminat kan som standard göras upp till drygt 5 meter. Trä finns vanligtvis upp till 6 meter och går inte att skarva snyggt. Om man vill ha en extremt lång bänk så är det bättre att bryta av med ett annat material. Exempelvis granit passar perfekt nära hällen. Det gör även att en lite för lång bänk går att få in i köket.

Tjockleken är det lite svårare att anpassa exakt till alla eventuella önskemål. Rostfritt kan beställas i valfri tjocklek mellan 12 och 100 mm lite beroende på tillverkare. Dessutom finns det kompakta rostfria bänkskivor som är 4 eller 6 mm. Laminat och komposit finns från 12-15 mm upp till 40-50 mm men inte i alla tjocklekar däremellan som rostfritt. Stenskivor blir extremt tunga när skivorna blir över 40 mm. Trä finns normalt bara i ett fåtal tjocklekar om man inte vill betala extra för att hyvla ner en träskiva.

Om man vill ha en låg kant för att förhindra att vatten rinner ner från bänken en sk. droppkant är det bara möjligt med en bänk i rostfritt stål. Detsamma gäller om man vill ha en uppvikt kant utan skarvar på en, två eller tre sidor. Vissa högkvalitativa kompositbänkar kan få en uppvikt kant utan skarv som gjuts ihop med bänken eller skarvas kemiskt.

Vill man ha en bänk i vinkel utan skarv är det bara rostfritt och komposit som klarar det. När det gäller rostfritt svetsas hörnet och skarven på en kompositbänk tätas genom en kemisk fog. Om vinkelbänken är extra stor blir den extra dyr genom att transport och emballage blir komplicerade. Dessutom kan den vara omöjlig att få in i köket. Rostfria bänkar, och även en del andra, kan skarvas med speciella beslag som drar ihop de bägge delarna. Genom att sätta ”kex” i bänkskivorna blir skarven jämn men dock synlig och inte helt tät. Fungerar utmärkt men bör inte göras intill en disklåda. Samma typ av kex kan användas för att skarva träbänkar i exempelvis ett hörn på en vinkelbänk.

Att träskivor förändrar storlek hela tiden gör att de inte passar överallt. De förändras mest tvärs fiberriktningen vilket gör att man aldrig får ha en träbänk där en annan bänk ligger mot sidan på träbänken exempelvis på en vinkelbänk. Träskivan kan förskjuta den andra skivan flera millimeter eller själv böjas upp.

I de flesta material gör det rätt lätt att göra urtag för exempelvis en häll. Undantaget är sten där man ofta gör skivan i flera delar som limmas ihop på plats för att forma ett urtag. Annars skulle bänken riskera att gå sönder i transport.

Bäst: Rostfritt stål.

Jämförelse 8: Montering.

Montering av bänkarna skiljer lite. Det är tre saker man skall ta hänsyn till. Vikt, risk för deformering och tålighet mot ånga.

Vikten skiljer mellan bänkarna. Sten är tyngst vilket kan bli ett rejält problem när det gäller större storlekar. En granitbänk som är 2400 mm lång och 600 mm bred väger ca 110 - 120 kg. En granitskiva för en köksö med samma längd med motstående skåp dvs bredd 1200 mm kommer då att väga över 230 kg. Det gäller att belastningen tas upp jämnt för att inte riskera onödiga spänningar i skivan. Dessutom bör man låta proffs ta hand om inbärning och montering. Det är normalt bara när det gäller sten där man behöver ta hänsyn till vikten. Exempelvis väger en rostfri bänk med samma mått bara ca 60 respektive 80 kg. Med emballage blir det lite tyngre.

Även om sten väger en del så kan den inte deformeras som andra material kan göra om de inte får stöd. Den kan dock spricka om den ligger ojämnt eller har för lite stöd.

Det gäller att se till att bänkskivor har stöd runt om även om de flesta, dock inte alla, klarar sig utan stöd 60 cm förbi en diskmaskin. Nästan inget material tål att sväva helt fritt en längre sträcka. Om bänken är djupare än skåpen måste man sätta en regel mot väggen som bänken ligger på även om det bara är några centimeter fritt bakom.

Ingen bänktyp är svår att montera men vinkelbänkar kräver en del extra koncentration och noggrannhet. Minsta lilla fel i vinkeln mellan skåpsraderna syns tydligt när bänkskivan kommit på.

Mest fel görs med träskivor. Enligt vissa forum förekommer det att man skruvar fast skivan stumt mot bänkarna eller tom. limmar träbänken mot skåpen. Trä rör sig och måste fästas i framkant med speciella beslag som tillåter en viss rörelse i djupled men inte i vertikalled. Beslagen har ett ovalt hål så att skruven kan glida lite. En träbänkskiva slutar aldrig att röra sig. Bara skillnaden i luftfuktighet mellan sommar och vinter gör att skivans mått, speciellt i djupled, förändras med 2-3 procent. Skruvar man fast en träbänkskiva helt stumt på vintern kommer den att böja upp sig på mitten som en ås eller dra ut skåpen från väggen när sommaren kommer. Alla bänkskivor måste monteras enligt tillverkarens anvisningar och inte efter några egna hemmasydda idéer. Hur mycket en träskiva förändrar mått finns i angivet i leverantörens specifikationer.

Om inte materialet tål ånga som exempelvis granit måste undersidan alltid skyddas vid diskmaskinen. Många ställer upp luckan när diskprogrammet är klart och ångan tränger upp mot undersidan av bänken. Helt i onödan då det i bruksanvisningen för de flesta diskmaskiner står att man inte skall göra så. Elektroniken i vissa integrerade diskmaskiner förstörs t.o.m. om luckan öppnas och fukten får fritt tillträde. Moderna diskmaskiner tar hand om fukten om luckan inte öppnas. Tyvärr har det kommit diskmaskiner som öppnar luckan automatiskt när programmet är slut. Ett mycket bra sätt att förstöra skåpen dit ångan tränger lätt intill även om bänkskivan skulle tåla den varma fukten.

Fukttätning kan göras på lite olika sätt. Antingen kan hela underlimningen vara fuktskyddad genom att man använt en vattentålig skiva eller så har man målat undersidan av bänken med en färg som står emot fukt. Är inte skivan skyddad på undersidan eller naturligt tålig så måste man montera en skyddsfolie ovanför diskbänken. Bra att göra även om bänkskivan är fuktsäkrad underifrån.

Oavsett typ av bänk utgör monteringen inget stort problem men det är en sak man måste tänka på när det gäller långa bänkar. De måste komma in i köket. Dessutom har många bänkar som exempelvis bra rostfria bänkar ett kraftigt emballage i trä som tar plats. Om du är osäker på om bänken går in är det bara att bygga en mall av ribbor och prova. Kontrollera bara först med tillverkaren så att du vet hur din extra långa bänk kan bäras utan att den skadas.

Bäst: Alla bänkar är enkla, utom kanske vinkelbänkar, att montera om man följer monteringsanvisningen och om de går in i köket.

Jämförelse 9: Livslängd.

Laminat har kortast livslängd. Naturligtvis finns det variation beroende på kvalitet men laminatbänkar även av bra kvalitet får med tiden ofta problem i skarvarna. På enklare laminatbänkar slits även ytan ganska fort. Även träbänkar har en begränsad livslängd. Betong och marmor riskerar att få fläckar som inte går bort eller stötskador. En träbänk rör sig hela tiden beroende på luftfuktighet plus att den tar med tiden åt sig vad som finns i omgivningen. Till sist blir den ful eller spricker av alla formförändringar

Bäst: Rostfritt stål och även granit. De har bägge obegränsad livslängd om de inte får någon mekanisk skada.

Jämförelse 10. Kostnad.

Alla material finns i många olika kvaliteter och därmed prislägen. Billigast kommer man nog undan med en tunn träskiva eller laminatskiva av enkel kvalitet från ett byggvaruhus och en pressad disklåda i tunn plåt som läggs i ett utsågat urtag med falsen ovanpå bänken. En sådan bänk på 2,5 meter går på ca 1500 kronor.

Samma storlek av bänk men i den andra änden av kvalitetsskalan kostar ca 30 – 40000 kronor. En enorm prisskillnad men också en enorm skillnad i funktion, livslängd, tillbehör, material- och byggkvalitet, design och möjlighet att anpassa den efter det egna behovet. En bra bänkskiva med en bra disklåda ligger på 12 - 20 tusen nästan oavsett material.

Ingen är i grunden prismässigt bättre den andra. Oavsett material får man det man betalar för. Exempelvis kan en träbänk skilja mellan 300 upp till 5000 kronor per löpmeter. Laminat är ofta billigt men har också kortast livslängd. Tar man hänsyn till livslängd är rostfritt stål en mycket klar vinnare.

Bäst: Lägst pris har laminat och bäst totalekonomi rostfritt stål.

Slutsats och sammanfattning

Inget material, inte ens rostfritt stål, är bäst på allt. Men inget material är heller så mångsidigt och funktionellt som rostfritt stål. Inget material har heller så få nackdelar som rostfritt stål. Har man inte för vana att sätta heta stekpannor direkt på bänkskivan har den rostfria bänken bara fördelar jämfört med alla andra material.

Köksbänkar kan även göras i glas, mosaik, kakel, bambu, kvarts och säkert i en massa andra material. Bambu är allt vanligare i skärbrädor men är inte ännu så vanligt i bänkskivor. Vi har levererat en rostfri bänk med en disklåda där övriga bänkar som inte kom i kontakt med vatten var i bambu. Bambu kräver ett ständigt underhåll av vax eller icke organisk olja. Bänkar med kakel och mosaik har skarvar som samlar smuts och är på gränsen till omöjliga att håla rena. Glas är visserligen lätt att hålla rent men är ömtåligt och bra kvaliteter är mycket dyra.

Tester av material för bänkivor och diskbänkar.

Oberoende och kompletta jämförande tester av bänkskivor är inte lätt att hitta men nu finns det åtminstone en. När vi gick genom mängder av artiklar och tester på svenska, engelska och tyska om olika bänkskivor och deras egenskaper visade det sig att många av texterna i tidningar var avskrifter av varandra ibland utan att ange källan.

Det gällde speciellt heminredningstidningar och kvällstidningsbilagor. Jag kunde se att direkta fel återgavs på exakt samma sätt i flera texter.

Råd & Rön hade för ett par år sedan en stor test på bänkskivor. De hade dock inte testat något själva utan köpt en färdig amerikansk test. Det framgick inte så tydligt utan vi upptäckte det när vi såg att bambu var med men inte rostfritt stål. För några år sedan besökte vi ett par amerikanska byggmarknader med stora köksavdelningar. Vi upplevde att det mesta skiljde sig åt mot Europa i allmänhet och Sverige i synnerhet när det gällde material. Även om vissa material, exempelvis komposit, var ungefär som de som finns hemma fanns skilde kvaliteter, fabrikat och materialkompositioner mot vad som finns här.

Den slutsats Råd & Rön gör att man skall välja kvarts eller granit för bästa tålighet är direkt felaktig eftersom urvalet är felaktigt och jämförbarheten mellan USA och Sverige avseende många material är synnerligen tveksam.

Att hitta mer oberoende och mer kvalificerade tester som var jämförbara var inte lätt. De mest seriösa fanns i tyska tidningar. Urvalet av material var mer likt vad vi använder i Sverige men ändå inte riktigt.

Ända tills nu....

I tidningen "Gör Det Själv" som finns i fyra nordiska länder hade januari 2016 en test på bänkskivor som var seriös, konsekvent och vad jag kan se helt oberoende.

Stacks Image 260
De testar själva det mesta de skriver om. De hade testat de typer av bänkskivor som är vanliga i Skandinavien, inte de som är vanliga i USA. Gör Det Själv säljer även testet av bänkskivor separat. Test av bänkskivor i Gör de Själv.

Det enda jag har synpunkter på i deras artikel är att de testat med en stekpanna som hade för låg temperatur. Även om man inte skall laga mat på högre temperatur än 190 grader, med något undantag, vet jag att många gör det medvetet eller av misstag eller okunskap. Jag har varit med om att bekanta ställt stekpannan på hällen och dragit på högsta värmen för att förvärma den. Stekpannan kan i värsta fall bli uppåt 5 - 600 grader redan efter några minuter. Skulle den ställas på en bänkskiva, oavsett material, kan den skada bänkskivan på några sekunder.
© 2017 Neonela Design AB Tel: Evelyn 073 8084890 / Anders 073 0912085 evelyn@neonela.se